Denna text baserar sig på en artikel som publicerades i media den 21.5.2022. De intervjuade personerna blev ombedda att korrekturläsa utkastet till artikel inom en fastställd tid. Detta gjordes av berörda och erbjöds inom utsatt tid, men ifrågavarande media uppmärksammade ej det korrektur som erbjöds. Detta uppgavs ha skett av misstag, men p.g.a. det beslut som tagits beträffande medias uppfattning om att ”Vi publicerar tyvärr inte artiklar två gånger, utan gör en sedvanlig rättelse”, så skulle rättelserna beaktas i den mån media tyckte att det var önskvärt, därefter avstod man från att presentera de omtalades uppfattningar i den utsträckning som önskats och man gjorde anspråk på att media stod för den text som den publicerat och övriga versioner var man ej intresserad av att knyta till sig. Av den anledningen gör media ej längre anspråk på den korrekturlästa och korrigerade texten, vilken härmed görs tillgänglig på landskapsarkivets webbplats. Upphovsman till fotografiet som återges är Lukas Alex.
***
Forskarstudenten Lukas Alex från Universität Münster i Tyskland har befunnit sig på Åland under två veckors tid för att leta material till sin doktorsavhandling. Avhandlingen handlar om forskare som varit verksamma inom humangenetiken i Västtyskland efter andra världskriget, och frågan som ställs är hur den humangenetiska forskningen sett ut och ändrats före och efter år 1945. En av de forskare han valt ut till sin avhandling är professor Wolfgang Lehmann (1905-80), som tillbringade mycket tid med forskning rörande Åland. Lehmann har haft en viktig roll vid diagnostiseringen av den s.k. von Willebrandska sjukdomen, uppkallad efter Erik Adolf von Willebrand (1870-1949) med ett förflutet bl.a. som underläkare vid Mariehamns badanstalt. De naturliga kontakterna till Åland och återkommande studieresor till bygden i forskningens tecken utvecklades till en sporrande faktor när intresset för en av de vanligaste ärftliga blodsjukdomarna som dessutom var väldigt vanlig på Åland väcktes. Tack vare utförlig folkbokföring av den åländska befolkningen och den låga geografiska rörligheten bland ålänningar lyckades man med Lehmanns forskning kartlägga generna som förde sjukdomen vidare.
Donerat av Folkhälsan
Lukas Alex säger att han innan forskningsuppdraget inte hört talas om Åland. Det var efter att han kommit i kontakt med Wolfgang Lehmanns son i Tyskland som han fick tillgång till brev Lehmann hade skrivit till den åländsk-finska läkaren och forskaren Aldur Eriksson (1927-2015) och den finska forskaren Henrik Forsius (1921-2018) som han undervisade i humangenetik.
– Jag började då fundera över var resten av materialet kan finnas och tog kontakt med Riksarkivet i Helsingfors som hänvisade mig till Ålands landskapsarkiv, säger Lukas Alex.
Landskapsarkivarie Åke Söderlund säger att Wolfgang Lehmanns arkiv om forskningen donerades till landskapsarkivet 2013 av Folkhälsan i Helsingfors. Innan dess hade arkivet funnits i Lehmanns hem i Tyskland, i Amsterdam hos Aldur Eriksson samt i Folkhälsans och Helsingfors universitets utrymmen.
– Folkhälsan ville egentligen att arkivet skulle flyttas till Riksarkivet, men Riksarkivet ansåg enligt uppgifter därifrån att det var så pass känsligt material att de avstod från det, och därmed fick det komma till Ålands landskapsarkiv, säger han. I det senare skedet av denna process var det nog synnerligen viktigt att två äldre nära forskarkolleger till Lehmann aktiverade sig nämligen professorerna Aldur Eriksson från Geta och Henrik Forsius. De vidhöll kraftfullt att frågan om arkivets placering diskuterats i tiderna med Lehmann, och det var Lehmanns önskemål att arkivet skulle överföras till Åland. De anlitade en annan forskarkollega nämligen professor Johan Fellman, som frivilligt ställde upp för sina äldre kolleger vad gällde mycket av det praktiska liksom den nödvändiga byråkratin vid överföringen av arkivet till Åland.
Åke Söderlund poängterar också att Wolfgang Lehmanns arkiv innehåller mycket persondata och är därför tillgängligt enbart för vetenskapligt syfte.
1976 började den åländska medicine doktorn, professor Dag Nyman forska i sjukdomen med nya metoder, men baserade på Lehmanns och övriga forskares tidigare resultat. Genom de nya metoderna kunde man senare utveckla vården och behandlingen av personer som drabbats av den von Willebrandska sjukdomen och förstå den bakomliggande orsaken till sjukdomen d.v.s. avsaknaden av ett protein i blodet. Detta blev kallat von Willebrands faktor.
– Jag fick under detta besök chansen att personligen diskutera med Dag Nyman om sjukdomen och forskningen bakom denna, vilket var väldigt intressant, säger Lukas Alex.
Intresserad av det åländska folket
Lukas Alex säger att han gått igenom ungefär 20 volymer av Wolfgang Lehmanns arkiv.
– De innehåller flera brev han skrivit, olika testresultat och manuskript som varit väldigt intressanta att gå igenom, säger han.
Förutom forskningen på von Willebrandska sjukdomen intresserade sig Wolfgang Lehmann även för de åländska och samiska folken, eftersom de ansågs som isolerade folkgrupper, och var därmed intressanta forskningsobjekt inom humangenetiken. Han kunde också bidra med sin expertis inom daktyloskopi, en metod där man studerar finger-, hand- och fotavtryck.
– Förutom forskningen han gjorde inom humangenetiken är Lehmann också intressant på det viset att han förblev politiskt neutral under andra världskriget, till skillnad från andra forskare som på flera sätt deltog i de brott som nazisterna utförde, säger Lukas Alex.
Han reste tillbaka till Tyskland i fredags för att sammanställa all information han hittat på Åland.
– Det slutliga resultatet är långt ifrån färdigt, jag har ännu mycket mer fakta att leta, men detta gav mig mycket nödvändig information att använda i min avhandling, avslutar han.